Jag vill rymma ifrån mig själv en stund. Jag måste hålla händerna för munnen och tänka länge innan jag skriver något. För nu är det så nära att jag skriver eller säger rakt ut att jag älskar dig. Jag gör det - jag älskar dig! Men att säga det till dig är att sätta så mycket på spel och utan tvekan kommer jag att förlora dig. Det vill jag inte. Men denna tiden som jag känt dig har allt mer och mer känt hur de känslorna börjat växa för dig. 

Jag önskar att jag kunde styra över det och glömma bort det. Men du måste tro mig när jag säger att det är omöjligt. Och nu dess värre står jag mellan två svåra besslut. Att vara tyst för vad jag känner för resten av tiden jag känner dig, kanske några år framöver. Eller släppa taget om dig helt. 

Aldrig känns något som detta lätt och det är svårt att veta över huvudtaget vad man ska göra eller säga. Det är bara vänta och hoppas på att vinden vänder mot bättre tider. Man ska aldrig sluta hoppas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag önskar att jag kunde vara något mer för dig, något mer än en person bakom en datorskärm. Kanske en bra vän som du kunde lita på. Eller den vännen du kunde träffa varje dag och kunde träffa om något var jobbigt och svårt.  Men det fungerar inte ...

Det pratas ju om på många ställen om att drömmar har en viss betydelse och har något att säga, men stämmer det? Jag har funderat över det många gånger och undrar i så fall vad drömmarna försöker att säga och undrar om drömmar någon gång påverkat någo...

Ännu en gång sitter jag här och skriver om mina problematiska kärleks historier. Men diskutionen drogs upp ikväll igen. Inte den minska empati fanns från hans sida. Det är till och med på gränsen att han slutar prata med mig, och denna gången verkar ...

Kärlek, under många år har jag sett det som något värdelöst och en smärta som inte tycks försvinna. Men att sen ännu en gång bli olyckligt kär, i den killen som har allt man drömt om hos en kille, och vet att aldrig i hela livet kommer han att se mig...

En vänskap som funnits i över två år, men aldrig blivit tilltalad utav dig, och utan dina omtänksamma ord som förut strömmade ut ur dig som en vårflod varje dag. Du kan inte ens tänka hur mycket jag saknar det, och när jag säger att jag saknar den du...