Jag önskar att jag kunde vara något mer för dig, något mer än en person bakom en datorskärm. Kanske en bra vän som du kunde lita på. Eller den vännen du kunde träffa varje dag och kunde träffa om något var jobbigt och svårt. 

Men det fungerar inte så. Du är en kille med status och jag är en tjej utan något alls. Jag passar inte in i din värld och jag kommer inte vara en del av ditt liv. Men jag önskar det så otroligt mycket. 

Om jag kunde drömma skulle jag vilja kalla dig min. Bara min, ingen annans. För att för mig är du den finaste som finns. Insida - ut, underbarast på jorden, och utan dig vore jag bara en av miljoner. 

Om du bara kunde se mig som jag ser dig. En person som betyder mer än ord. Men du kan inte ens säga mitt namn, du kan inte berätta om mig för någon, du skäms och det är tydligt. Ofta undrar jag varför. Dina vänner vet vem jag är, hur jag ser ut och hur jag pratar. Kommer du inte ihåg att dom var mina vänner med förut. Varför är det så svårt att berätta vem jag är för världen. Vad är du rädd för?

Men du gör som du vill, det som känns rätt och bäst för dig. Så länge du i alla fall finns kvar, för platsen i mitt hjärta som du har måste hålla sig varmt, och världen är så fruktansvärt kall utan dig. För vad vore jag utan dina andetag? Ingenting alls.