Jag önskar att jag kunde vara något mer för dig, något mer än en person bakom en datorskärm. Kanske en bra vän som du kunde lita på. Eller den vännen du kunde träffa varje dag och kunde träffa om något var jobbigt och svårt. 

Men det fungerar inte så. Du är en kille med status och jag är en tjej utan något alls. Jag passar inte in i din värld och jag kommer inte vara en del av ditt liv. Men jag önskar det så otroligt mycket. 

Om jag kunde drömma skulle jag vilja kalla dig min. Bara min, ingen annans. För att för mig är du den finaste som finns. Insida - ut, underbarast på jorden, och utan dig vore jag bara en av miljoner. 

Om du bara kunde se mig som jag ser dig. En person som betyder mer än ord. Men du kan inte ens säga mitt namn, du kan inte berätta om mig för någon, du skäms och det är tydligt. Ofta undrar jag varför. Dina vänner vet vem jag är, hur jag ser ut och hur jag pratar. Kommer du inte ihåg att dom var mina vänner med förut. Varför är det så svårt att berätta vem jag är för världen. Vad är du rädd för?

Men du gör som du vill, det som känns rätt och bäst för dig. Så länge du i alla fall finns kvar, för platsen i mitt hjärta som du har måste hålla sig varmt, och världen är så fruktansvärt kall utan dig. För vad vore jag utan dina andetag? Ingenting alls.

Jag vill rymma ifrån mig själv en stund. Jag måste hålla händerna för munnen och tänka länge innan jag skriver något. För nu är det så nära att jag skriver eller säger rakt ut att jag älskar dig. Jag gör det - jag älskar dig! Men att säga det till dig är att sätta så mycket på spel och utan tvekan kommer jag att förlora dig. Det vill jag inte. Men denna tiden som jag känt dig har allt mer och mer känt hur de känslorna börjat växa för dig. 

Jag önskar att jag kunde styra över det och glömma bort det. Men du måste tro mig när jag säger att det är omöjligt. Och nu dess värre står jag mellan två svåra besslut. Att vara tyst för vad jag känner för resten av tiden jag känner dig, kanske några år framöver. Eller släppa taget om dig helt. 

Aldrig känns något som detta lätt och det är svårt att veta över huvudtaget vad man ska göra eller säga. Det är bara vänta och hoppas på att vinden vänder mot bättre tider. Man ska aldrig sluta hoppas

Det pratas ju om på många ställen om att drömmar har en viss betydelse och har något att säga, men stämmer det?

Jag har funderat över det många gånger och undrar i så fall vad drömmarna försöker att säga och undrar om drömmar någon gång påverkat någon situation jag varit i. Att jag sagt eller gjort något som i drömmen, men aldrig lägger jag märke till det.

Sen å andra sidan hoppas jag nästan att inte drömmar betyder något alls, för tänk på alla mardrömmar man har, man vill ju inte att dom ska betyda något.
Men ofta så drömmer man ju om något som nyligen hänt, eller om en person man nyligen varit i kontakt med. Jag brukar oftas drömma om personer jag pratat med under en dag, och den jag pratade sist med brukar vara med mest i drömmen. Det är en ganska rolig tanke ändå.

Jag drömde en dröm i natt, eller snarare två för jag vaknade upp. Jag som trodde den första drömmen var hemsk, men sen när jag somnat om igen efter att jag vaknat upp för en stund så drömde jag något värre och jag hoppas verkligen inte att jag får vara med om något sånt igen i verkligheten.

Men faktiskt har jag varit med om det, eller något liknande i alla fall.

Men jag säger bara en sak, drömmar och lögner.

För att vissa drömmar kan var underbara samtidigt som man vill att det faktiskt ska vara så, och när man sen vaknar upp och märker att det inte är så blir man bara besviken och vill fortsätta drömma samma dröm. Det kallas jag lögner ifrån drömmar. Like I said - Dreams and lies.

Ha det bra!

En vänskap som funnits i över två år, men aldrig blivit tilltalad utav dig, och utan dina omtänksamma ord som förut strömmade ut ur dig som en vårflod varje dag. Du kan inte ens tänka hur mycket jag saknar det, och när jag säger att jag saknar den du var skrattar du mig rakt i ansiktet. Du är verkligen inte den du brukade vara och jag undrar varför du ändrade dig så. 
Om vi inte tappat kontakten så många gånger, hade du fortfarande varit den gamla du? Hade du fortfarande funnits där då?  Kanske hade du varit den bror som du brukade vara, när du fanns där för mig och verkligen var orolig för mig till och med. 

Jag ska göra vad jag kan för att bli den jag var förut, men jag önskar att du med kunde bli lite av den du var, även att du inte kan. Jag saknar ju dig.