Jag vill rymma ifrån mig själv en stund. Jag måste hålla händerna för munnen och tänka länge innan jag skriver något. För nu är det så nära att jag skriver eller säger rakt ut att jag älskar dig. Jag gör det - jag älskar dig! Men att säga det till dig är att sätta så mycket på spel och utan tvekan kommer jag att förlora dig. Det vill jag inte. Men denna tiden som jag känt dig har allt mer och mer känt hur de känslorna börjat växa för dig. 

Jag önskar att jag kunde styra över det och glömma bort det. Men du måste tro mig när jag säger att det är omöjligt. Och nu dess värre står jag mellan två svåra besslut. Att vara tyst för vad jag känner för resten av tiden jag känner dig, kanske några år framöver. Eller släppa taget om dig helt. 

Aldrig känns något som detta lätt och det är svårt att veta över huvudtaget vad man ska göra eller säga. Det är bara vänta och hoppas på att vinden vänder mot bättre tider. Man ska aldrig sluta hoppas