"Oh this town
Kills you when you are young
Oh this town
Kills you when you are young"

Jag förstår inte varför man bygger en historia om folk, en berättelse om ett helt liv om en person, men det är bara fullt med lögner. Folk lyssnar på dessa lögner för att det är intressant, mer intressant än sanningen själv. 
Det pratas bakom ryggen, till och med bland de bästa vännerna i standen. Tillit är något som är svårt att hitta. Vänner som backar ryggen är inget man kan räkna med. Det liv jag levde som liten trodde jag var en mardröm, men att växa upp i en stan som tagit både min barndom och ungdom ifrån mig. Ett liv jag inte hunnit med att leva. Inte leva med glädje i varje fall.
Jag ser sorgen i mångas ögon och tungden i stegen när de går utanför dörren, och axlar som är frammåt lutade som säger att dom bär världen på deras axlar.
Även de personer som sagt saker om mig, men åh vad jag känner mig ledsen för dom. Att dom måste sätta ett annat liv i samma spel som deras för att må bättre när det bara ger dom flera bekymmer och hemska tankar.
Jag vill kunna gå utanför porten utan att känna mig hatad och som ett objekt till det lögn liv som alla hittat på, som inte alls är den jag är.

Jag vill bli accepterad för den jag är, och hoppas att folk med tiden kan lära sig att växa till sig och inse vad som är sanning och vad som är lögner.
Man kommer ingenstans i livet genom att ljuga om andra, eller att ljuga över huvudtaget. Det är lönlöst och finns ingen mening med det. Tänk om alla bara kunde tänka på sitt egna liv och strunta i andras. Åh så bra allt skulle vara då. Jag önskar att det var så. Att det någon gång kunde bli lugnt i denna stad. För här vet folk allt om dig, det som du inte vet om dig själv. Det är en obehaglig sanning.
En ren skräck finns begravd någonstans inom mig, men är nu något som jag är van vid. Att gå utanför porten ger mig rysningar, men blir avslappnad av mp3:n som spelar bra musik, förhoppningsvis glad och fin musik. 

"En person är som en sång.

Melodin kan vara vacker att lyssna på,

men det är texten som betyder något."

Du är den underbaraste personen jag jag träffat, den bästa personen jag känt. Men du har förändrats, du har blivit någon som jag inte längre känner igen. Ofta är du arg och ofta bara slutar du att prata med mig. 

Jag minns så väl hur allt brukade vara, när vi pratade varje dag, kunde prata om allt mellan himmel och jord, i flera timmar. Skratta och gråta, dela roliga och tråkiga händelser med varandra. Jag kunde berätta för dig hur jag kände om allt och hur mitt liv var och alltid lyssnade du på vad jag hade att säga. Men som en vind försvann det bort. En kärlek kom in i din värld, hon som blev den underbaraste och bästa. Inte längre kunde jag duga för dig. Även att jag bara var din vän.
Nu för tiden kan jag inte prata med dig när jag behöver dig, jag kan inte lita på dig på samma sätt som förut. Och när jag sitter bakom  min datorskärm och gömmer tårar som du inte kan se eller höra eller lägga märke till. Tårar som du till och med antecknar ett skratt till.

Inte längre kan du säga det lilla ordet förlåt som skulle trösta mig så mycket, och hela min själ skulle läka om du bara kunde säga att du fanns där för mig, precis som förut. Om du sa att jag var din vän. Men aldrig hör jag dig säga snälla saker längre, aldrig ser jag din omtanke i våra konversationer. Bara ignorans, som om mina känslor och tyngden på mina axlar är ett spöke som hemsöker mig och som du inte kan se.

Ända sen Hon kom in i ditt liv har jag försvunnit ifrån dig, men ju mer tiden passerar river du upp gamla sår, och får mitt hjärta att glöda, brinna och slå fort, av känslor för dig, lite mer än vän.  Men varje gång du säger hennes namn växer den värsta sjukan ifrån tårna upp i halsen - avundsjuka och jag vill bara skrika rakt ut att jag vill vara din! Bara din! Åh, vad jag önskar att jag var hon, att kunna bli älskad som hon blir utav dig. Den känslan vill jag med känna. Men men, om jag vaknar upp ifrån min dröm och kanske börjar leva i verkligheten i stället. Fast drömmen är tyvärr min verklighet, jag lever i min mardröm, där jag längtar efter den personen som du var, som aldrig kommer tillbaka och aldrig kommer du vara min. Aldrig.